Vi har nog alla någon/några muskelgrupper som det krävs lite extra för att få kontakt i. Man letar sig genom övning efter övning för att hitta rätt, för att få rätt känsla och för att få resultat och kvitto på att det blivit rätt.

Biceps och triceps är sådana för mig. Speciellt triceps. Vad jag än gör är det svårt att känna att jag tränat dem tillräckligt. Tills jag hittade mitt koncept. Tog bara så där några år. Det vinnande konceptet är just nu scullcrushes eller frenchpress som jag så fint lärde mig att det hette för x antal år sedan. Det ska då vara tokstrikt utförande (armbågarna får inte flyga iväg utåt en mm för då händer ingenting) och lättare motstånd är absolut att föredra.. Smal bänkpress gör även den susen, där kan jag gå på tyngre och på det kan även push down med rep funka med ganska lätt belastning.

Annars är de muskler jag lättast fått kontakt med genom åren nackmuskulaturen… ha ha. Jo jag spänner nacken som om jag var på väg in i en betongmur med huvudet, hela tiden. Inte bra. Det sitter i sedan länge och är svårt att bli av med. O i och med det ligger jag i perioder inne med låsningar i nacken, oftast lättare sådana numer, men trist är det. Jag har bestämt mig för att göra slut med denna mycket ansträngda relation till min nacke och börja umgås mer med andra muskler. Jag vill känna att vi haft en date. Så i helgen ska jag gå ut med mina lats, rear delt och biceps. O vi ska ha en rejäl sväng om tänkte jag. Har jag tur blir det ett möte med massa dips också

Varför inte ha lika roligt som barnen på lekplatsen?

Kunde ju inte låta bli, som vanligt! Plikta i slottskogen var som en myrstack idag. Det tog en evighet att hitta parkering. Jag som är helt ointresserad av att springa utan boll hade ju inte fattat att det var lilla göteborgsvarvet heller. Bra tajming! Barnen fick till sist träffa sina kusiner och jag dinglade som en apa i allt som gick att chinna i. Solen lös och eftermiddagen gick fort.

Idag fick jag även suget efter att börja cykla i skogen igen. Gjort det med vovven tidigare, men nu när hon är på ett bättre ställe, får jag göra det alena. Utan hund kan jag välja mer kuperad terräng och jag tänkte bättra på flåset något det närmsta. Skön avkoppling och riv i benen på köpet.

Missade att kika på teamkamraterna som tävlade i EM i Athletic Fitness i helgen, men förstod snabbt att det gått bra för dem. Skitkul och grymt imponerande att Helena Forsén tog Guldet. En riktig inspirationskälla och förebild. Det ger mig en sporre att slå mitt egna rekord i dips imorgon. Inget under 33st är godkänt… Bara så ni vet! Ska mjuka upp min jäkligt stela och trista nacke som gjort sig påmind de senaste veckorna. Har ingen lust att bli liggandes igen utan att kunna röra den, så det blir att vara försiktig eftersom dips har en tendens att låsa den. Siktet är inställt mot en ny vecka med så mycket aktivitet och träning som möjligt.

Stod o stirra mig i spegeln på gymmet som en annan idiot ikväll efter träningspasset. Inser hur svårt det är med perspektiv. Precis som jag stod där som bäst och tänkte tankar om mig själv, som att jag tunnat av det sista, ser spetig ut, ser trött ut kom det fram en tjej med glatt leende och öste superlativ över mig. Jag blev helt perplex, totalt rubbad ur mina cirklar.. Efter att vi pratat en stund (hon hade själv tävlat alpint) fick jag perspektiv och det behövde jag..

Insåg att jag åstadkommit ett riktigt bra PB denna vecka.. 24 chins!! Jag är så nära mitt mål nu och det känns roligt. Trots mental uppförsbacke har jag tryckt dit 24 st.. Var kommer kraften ifrån? Ja inte är det från skönhetssömn och massor av mat i alla fall. Det är något annat som driver mig.. Vad det än är tackar jag och tar emot

Blandade ihop en god mixtur när jag kom hem. Enkelt men skitgott! Det enkla och goda bestod av:

Body Science Casein Vanilla Ice
Body Science Whey vanilj
Body Science Glutamin (jädrigt bra för mitt immunförsvar, skyller delvis på detta att jag inte varit förkyld sen januari)
Mjölk, frysta hallon och blåbär

Btw, det mest konstiga kan associeras till träning. En gång i veckan sen en tid tillbaka,  sitter jag lite nervös och väntar under 10 min i ett väntrum på min tur. Stirrar ner i samma matta och vad är det jag ser? Jo detta! Fri tolkning såklart, men jag ser ju en styrkelyftare Det finns även en annan figur som lätt blir till en bänkpress.. Jag undrar vilken diagnos jag kommer få till slut. För vi har väl alla minst en, eller?

Just nu blir det text när jag orkar. Har oerhört svårt att skriva för skrivandets skull. Det blir bara platt, trist och färglöst då.

Benpasset häromsistens gick förvånansvärt bra. Blev bara några få övningar, men gjorde dem ordentligt och med högre repsantal än vanligt. Har hunnit med ett träningspass hittills denna vecka. Beskrivningen av känslan efter det passet kan närmast beskrivas som poesi. För den oinvigde kan det vara svårt att förstå hur det kan kännas. Det välbehag som sprider sig som vågor genom kroppen, känslan av kraft, oövervinnerlighet och det lugn som lägger sig överallt, det är svårslaget för mig.

10poängspassets ingredienser bestod av BODY SCIENCE JACKED XX EXTREME + all enkelhet.. Ett cirkelpass för att inte bli uttråkad och för minimal vila.

4 rundor x 15 rep av

Bänkpress 40kg
Stående militärpress 25kg
Dips mot bänk
Fällkniven

Sen kort vila och ytterligare

4 rundor x 15 rep av

Sidolyft i cc
Pushdown med rep
Crunches
Flyes i cc

Jag seglade ut ur gymmet, hög på endorfiner, ruset av min prestation och den lilla vind jag upplevt i mina segel och log mot den alltid så trevliga pensionären som brukar heja glatt och säga några vänliga ord till mig när vi råkas.

Funderar på det ibland, de där vardagshjältarna som ser och visar att de ser sina medmänniskor. Det kan vara alltifrån ett leende och en vänlig gest i kassan på Ica, till att vänta in och hålla upp dörren för någon som kommer efter och också ska igenom samma dörr. Det kan vara några positiva och värdesättande ord till den närmast på busshållplatsen eller den där lilla, till synes så obetydelsefulla  uppskattningen eller komplimangen till någon som inte väntar sig det. Det kan vara det där lilla, som vi så många gånger struntar i för att vi är stressade, blyga, ovana, någon annanstans, eller för att vi helt enkelt inte tänker på det, som gör skillnaden..

Kanske hindrade du faktiskt någon från att ta livet av sig just idag, med det där lilla ordet, gesten eller leendet du bjöd på. Kanske fick du någon känna att de fanns, existerade just pga dig. Det kostar ju så lite, så låg insats för så stor vinst att se varandra. Det borde vi göra lite oftare.

Det blev 22 chins i onsdags. Med den trötthet jag bar på kan man mycket väl räkna på 20 kilo i extravikt dessutom. Gav mig en klapp på axeln, ren automatik, men försökte samtidigt känna efter, vad kände jag egentligen? Jo, visst var jag glad, det kändes ju jättebra, fan 22 chins det är ju mycket, eller? Kanske inte tillräckligt ändå, borde ju ha kommit längre i min utveckling, men jo det är ju skitbra. Varför kunde jag inte bara känna den där genuina glädjen? Varför känns det som jag inte har patent på mina egna känslor? Något tar dem, vänder dem, bygger om dem eller avvisar dem. Inte okej nånstans faktiskt.

3 träningspass denna vecka, det är vad min kropp orkar. Mitt huvud skulle behöva många fler. Insatsen är dock just nu högre än vad jag cashar ut.. Jag får acceptera det läget. O på tre pass kan man åstadkomma mycket, rent kvalitativt, det vet jag.

4.00 i morse kryssade jag runt bland morgonpigga harar och rådjur på landsvägarna till Vrestaby. Följande helt underbara låt gick på repeat..

4.59 sa jag hej då till min vän som åker till Norrland på obestämd tid. Kändes ledsamt, men samtidigt nödvändigt. Men visst känns det konstigt, vem ska jag nu löpträna och gå i skogen med? Det löser sig nog. Svårigheter att göra förändringar hör mänskligheten till, men ibland måste man och man överlever!

Ska samla kraft idag och göra århundradets benpass.. Så jag återkommer!

Imorgon ska jag ta mig i kragen…

Jag ska äta bättre och mer än på länge, jag ska sova bra i natt, jag ska utmana mina krafter. Jag ska satsa på marklyft, chins och dips. Jag ska bara göra det, inte ifrågasätta huruvida det går eller inte eller om jag orkar uppbåda kraft eller inte.

Jag ska komma igen. För att jag kan, för att jag vet att jag kan…………..

PB i dips idag… Wiehooooo! Från vård av sjukt barn till vård av mig själv.. Trots trötthet, svår hunger (dåligt näringsintag idag) och jobb på kvällen masade jag mig iväg till ett träningspass som skulle visa sig bli en sån energiboost… Lugnt och skönt, knappt något folk, ingen musik, vare sig i mina öron eller i lokalen.. Det var knäpptyst, men energin fanns där nånstans. Jag grävde djupt i mitt inre och allt kom väl ut på en och samma gång.

32 dips.. Det är två mer än sist.. Och jag är riktigt nöjd! Jag säger bara en sak.. Ni är välkomna alla 32